Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/60

56

TANKAR OCH TECKNINGAR

tämligen högdragen, så att åhörarna icke kunde invagga sig i den behagliga sinnesstämningen, att de voro hans beskyddare. Icke heller kunde han tvinga sin inbillning att samla sig i de gängse sinnebilderna, kristna eller hedna, som åhörarna kände, utan han danade beständigt nya och egna. Du kunde mena, att han borde varit beredd på löjet och mottagit det med lugn. Han kände lika väl som du och jag all den tomhet, som rymmes i artistordet »succès». Den största framgången är att vinna ett folks två eller tre intelligentaste män. Men övertygelsens allvar gjorde, att han blev orimlig i sina anspråk, och papperet darrade i hans händer inför dessa åhörare, som han icke tillmätte någon domsrätt. De skrattade hela kvällen. De skrattade, när de reste sig. De skrattade i portvalvet och i vagnarna, och så länge ännu någon kunde draga sig till minnes ett citat från den allenastående uppläsningen, vart han hälsad med munterhet och handklappningar. — Är det någon, som kan en bit av Ignotus? — var länge den ständiga frågan, så snart man ville ha roligt och tröttnat vid pantlekarna. — Hade han uppläst sina snillefoster på gamla Wartburg, skulle han ha blivit hängd! — jublade den ena. — Skada att galgarna avskaffats för tidigt! — ropade de andra. Till och med tjänsteflickorna, som om morgnarna möttes i handelsboden nere vid gathörnet, satte korgarna åt sidan för att skratta och se efter honom, när han gick förbi, och han ansågs för stadens största tok. Ännu åratal efteråt