Ur en tecknares dagbok.
I.
Rom, Rom, städernas stad, den eviga — den
enda, till vilken man kan längta som till ett
landskap! Så blev jag då ännu en gång nog lycklig
att få trampa din mark.
Jag vet, att för mitt minne skall Rom alltid fortfarande framträda som ett landskap, som först vid närmare betraktande sönderfaller i en stads många olika byggnader. Kyrkornas och ruinernas storlek och den vida utsikten från hustakens lövsalar bidraga att skärpa detta intryck. Kullarna, de många öde och gräsbevuxna platserna innanför murarna, getskällornas pinglande tidigt om morgonen, de som fjällbäckar dag och natt brusande fontänerna, den starka lukten från blomsterkorgarna på Piazza di Spagna, rosorna och murgrönan djupt nere på gårdarna — allt omslingrar mitt i stadens sköte de uråldriga palatsen med ett klassiskt
