4
för skratt, "är detta skrapade bröd en lämplig föda för de uppväxande unga medlemmarne af en adlig slägt?"
"Ack!" utropade med en högtidlig min den vackra, ehuru rödhåriga Henry, i ålder näst efter Sam, "om våra föräldrar visste, huru deras stackars öfvergifna barn blifva behandlade."
"Du är verkligen ett litet nätt barn, Harry!" utropade Susanna.
"Jag är ett barn, du är ett barn, miss Fosbrook är ett barn — ett lindebarn."
"Skäms du inte, Harry!" återtog Sam, knytande näfven.
"Nej, nej, Sam," afbröt honom miss Fosbrook, skrattande, "din bror har rätt, jag är lika mycket ett barn inför lagen, som lilla George."
"Ser du, Sam! Sade jag inte att jag skulle få reda derpå!" utropade Henry, "gjorde jag inte det, Sam?"
"Gjorde du inte hvad?" frågade Susanna på en just icke synnerligen korrekt och grammatikalisk engelska.
"Jo, Martin Greville gjorde narr af oss, för det att vi, som han påstod, hade en liten flicka till guvernant," sade Henry, "han menade att det vore en skam, att de hade inbillat oss, att hon vore fullvuxen, när hon inte en gång var tjugo år ännu. Då sade jag att det skulle jag nog ta reda på, och nu vet jag det!" skrek han triumferande.
"Hvem som helst må veta, hur gammal jag är," sade miss Fosbrook rodnande. "Jag fyllde nitton år sista April, men jag hade hellre sett, att du rent ut frågat mig, än att du försökt att utforska det på detta sätt."
Henry såg litet misslynt ut, och Elisabeth, en liten söt flicka, som satt bredvid honom och var näst honom i ålder, sade: "Ja, men det hade varit mycket djerft, miss Fosbrook."
