94
att Frankfurt låg vid Main. För första gången fick hon nu baklexa i sin grammatika. Hvad åter Annies misstag beträffar, skulle de bli för många att omtala, ty de båda flickorna voro så upptagna af tanken på dagens nöje, att de ej kunde beherrska sig och vara uppmärksamma; de små pröfningar, för hvilka de voro utsatta, föreföllo dem allt för hårda; de blefvo först likgiltiga och sedan uppstudsiga. Må hända skulle de vid mera framskriden ålder finna, att denna öfverdrifna känsla af spänd väntan är en varning, att mera gifva akt på sig sjelf.
Om miss Fosbrook varit en sträng guvernant, skulle hon sagt dem, att de ej alls förtjenade, att få gå bort, eller åtminstone, att Bessie måste läsa om sin grammatika och skrifva om sin öfversättning, och att Annies olyckliga additionstal borde räknas om. Hon hade dock sett sina små systrar vara lika stygga, när de fått löfte om att gå och se en ballett. Hon var derför barmhertig och lät dem i god tid gå och borsta sitt hår och sätta på sig sina bomullsklädningar samt så mycket som möjligt borttvätta de röda fläckar, som tårarne lemnat efter sig.
De blefvo dock lika lätt åter glada, som de blifvit ledsna, och gjorde en mycket treflig promenad till herrgården; de hoppade och sprungo i början, men gingo helt allvarsamt och stilla när de kommo närmare.
De infördes genom en bakport af huset till skolrummet, der Ida och hennes guvernant togo emot dem. Det var första gången, Christabel såg Ida utan hennes fjäderprydda hatt, och hon tyckte, att hon såg ut att vara en liten glad och snäll flicka och icke det minsta tillgjord. Hennes musslinsklädning var visserligen ända upp till lifvet prydd med garneringar, men var dock jemförelsevis enkel, så att miss Fosbrook var rätt glad, att flickorna ej tagit på sig sina hvita klädningar, men hon hade nog mycket att göra för egen räkning, med att försöka förstå den tyska guvernanten, för att kunna gifva akt på barnen mer än nödvändigt.
