som gjorde henne mest godt, var likväl, att sitta stilla och lugnt hos de små, under det att de sofvo. Hon var då alldeles ensam, och det tycktes lugna henne, ty hon var alltid glad åt, att hafva dem i sin vård. Stackars barn, det kunde lätt hända, att hon snart blefve deras enda mor! Hon lekte med dem, när de vaknade, och deras små näpna fasoner muntrade henne; isynnerhet roade det henne, att se, huru fort lillan lärde sig gå. Ack! mamma skulle kanske aldrig få se det!
Om någon af de andra barnen tyckte det vara orättvist, att Susanna skulle slippa sina lexor, så hade de orätt.
Föräldrar och lärare hafva i detta hänseende rättighet att handla, hur de för godt finna, utan att blifva tadlade derför. Stundom märka de — oaktadt andra ej kunna märka det — att ett barn är ur stånd att läsa, och det vore då både obarmhertigt och grymt, att plåga det ena barnet blott derför, att de andra små barnen, som äro fullkomligt friska, äro nog enfaldiga, att derigenom anse sig tillbakasatta.
Det gick likväl förträffligt med lexorna, och när barnen träffades igen, voro de alla glada och hoppades, att deras mamma mycket snart skulle blifva bättre. Bessie trodde så fullt och fast, att detta skulle ske, att hon läste in sig i miss Fosbrooks rum och ritade och målade af alla krafter, liksom om hon trott, att om presenten blefve färdig till mammas födelsedag, så skulle den säkert bli firad.
När gossarne kommo hem, omtalade de, att de följande dag hade lof, emedan det var St. Barnabas dag, och efter morgonbönen skulle mr Carey gå och möta sin bror vid stationen och föra honom med sig hem.
"Kommer Sam att resa, så kan jag vara nästan säker på, att få en sovereign eller två," sade Henry till David, den enda som ville lyssna till hans prat; "alla skola då tycka, att det är synd om mig."
"Vill du då gifva litet deraf till svinet?" frågade David.
