han tillsades att hemta sina böcker och ropa på Henry, emedan deras farbror önskade att examinera dem.
Var detta början till fångenskapen hos farbror John? David och Johnnie voro riktigt förargade deröfver. De tyckte, att det var rätt åt Harry, att han skulle bli instängd med farbror John, men de tyckte, att det var bra orättvist, att Sam skulle blifva behandlad på samma sätt. Sam sjelf såg mycket nedslagen, motsträfvig och ledsen ut, till en del öfver arbetet, och till en del öfver att ej få se sin far på flera timmar.
Miss Fosbrook ville, att Susanna skulle sitta på framsätet i den gamla vagnen, bredvid sin far, men han ville icke samtycka dertill, och sedan han stufvat undan flickorna på baksätet, hjelpte han guvernanten upp till hedersplatsen bredvid sig, der hon satt helt blyg, oaktadt hans vänliga och rättframma sätt.
"Jag är rädd för, att ni haft ett rysligt besvär med dessa små," sade han, sedan han i förbifarten klatschat med piskan åt Johnnie, Annie och David, som öppnade den stora jerngrinden åt dem. "Men vi tänkte aldrig, att vi skulle behöfva lemna er så länge ensam med dem."
"Ja, det vet jag nog, jag önskar blott, att jag lyckats bättre med att hålla reda på dem."
"Ni har gjort underverk. Min bror känner knappt igen dem-;han har aldrig sett barnen uppföra sig så väl."
Miss "Fosbrook kunde ej nog uttrycka sin glädje deröfver.
"Jag kunde ej hafva tagit flickorna med mig till staden, om ni ej hade försökt göra dem litet mera hyfsade. Jag ville ej säga något i går qväll, förrän jag observerat Susanna, ty min mor är mycket nogräknad, och om min hustru skulle hafva plågats af deras ohyfsade sätt, hade det varit bättre att de stannat hemma."
"Jag tror verkligen, att ni kan förlita er på, att de uppföra sig väl, ty Sam och de här två flickorna