låtsade vara döf, tills ett nytt rop af: "Purday, Purday,” tvingade honom att se upp.
"Purday, hvad är priset på ett svin?" — "Purday, hvad kostar ett svin?"
"Hvarför skriker ni alla på en gång? Man kan ju inte höra ett ord," var det enda svar, de fingo, hvarefter de alla åter skockade sig tillsammans, och Purday lika lugnt fortsatte sitt arbete, som om det endast varit några kycklingar, som han hört kackla.
"Slutligen hof Sam upp sin röst och ropade helt solo: "Purday!"
Annie och John hade visserligen god lust att skrika med, men afhöllos derifrån genom knuffar och puffar, som utdelades af Harry och Susanna, så att Sam ensam kunde få förnya frågan:
"Purday, hvad kostar ett svin?"
"Mera än edra röster deruppe, sir," brummade Purday småflinande, men Henry ropade otåligt:
"Men Purday, vi vilja verkligen veta, hvad svin kosta för närvarande."
"De gingo till ganska högt på sista marknaden," sade Purday.
"Jag bryr mig ej om, om de gingo högt eller lågt," sade Harry, "jag vill endast veta, hvad de vanligtvis kosta."
"Det är olika det, allt efter svinens beskaffenhet," blef det korta orakelsvaret. Miss Fosbrook hade svårt att hålla sig för skratt, der hon stod i fönstret, ett litet stycke bakom den öfriga barnskaran.
"Ett litet vackert svin, som man kunde gifva åt...."
"Tyst, tyst, Harry! det är en hemlighet," ropade Susanna.
"En snygg hemlighet — som åtta redan veta och som blifvit utskriken öfver hela gården," sade Sam.
"Men säg honom inte, hvem som skall ha det, du kan väl fråga honom ändå."
"Ett trefligt litet svin," sade Sam, "som man kunde hafva ute hela sommaren och göda på vintern."
