Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/182

Den här sidan har korrekturlästs

176

att ett ögonblicks öfverilning beröfvade Moses det förlofvade landet, och för en liten tid sedan läste vi, att Joash segrade blott några gånger, emedan han ej fullgjort, hvad Elisha sagt honom. Det är vårt uppförande, som utvisar, hvad förtroende man kan hysa till oss i saker af vigt.

"Men det är ett så förskräckligt straff," sade Sam; "han tänkte ju lägga dit pengarne igen."

"Min bror kände en bankirs bokhållare, som bortsändes från England som straff-fånge, derför att han lånade pengar, som han tänkte lemna igen. Nej, Sam, menniskorna måste bära följderna af sitt uppförande, och din far straffar Harry lika mildt som rättvist."

"Jag vet, att han förstår det bäst."

"Du kan tryggt lita derpå. Tror du ej, att Harry oaktadt allt sitt prat skulle bli modfälld vid första motgång, eller tror du, att han har kraft att trotsa faran eller sina kamraters öfversitteri. Kommer du ihåg historien om tjuren, som sedermera krympte ihop till en ilsken ko, och, när allt kom omkring, ej var något annat än en kalf."

Sam skrattade och sade: "ja, sådant skulle ej duga till sjös, och han skulle råka illa ut, om han vore feg der. Men jag önskar, att jag sluppe se honom före min afresa. Vill ni vara snäll och förhöra mig min Euklides? Jag skall gå efter boken, om ni stannar qvar här."

"Derför, om två sidor i en triangel äro lika stora med hvar sin sida i en annan triangel, och de vinklarne, som ligga emellan de lika stora sidorna, äro lika stora," hörde sällskapet upprepas, när det återkom från sin promenad.

"Halloh! Euklides al fresco!" utbrast farbror John, när Sam rodnande sprang efter sina papper med de suddiga matematiska figurerna, hvilket en plötslig väderil fattat i, så att de kommo flygande öfver trädgården. Kapten Merrifield fick tag i ett, och när han återlemnade det till Sam, gaf han honom ett så hårdt slag i ryggen, att tänderne skallrade