i munnen. Detta gjorde Sam så glad som en ung viking, ty det bevisade att ett fullkomligt godt förstånd nu rådde mellan fadern och honom.
Men om man också var en aldrig så snäll gosse, kunde man ej dermed genomgå en af dessa examina, som vid tröskeln af hvarje lefnadsbana bida dem, som ej äro rika. Sam visste, att han var den klenaste af mr Careys fyra lärjungar, ty det var endast genom sin stora flit, som han mindre ofta än de andra fick baklexa, och de kunde alla hafva öfverträffat honom, om de velat. Hans lexor gingo trögt, de voro alltid en plåga för honom, och hans farbror hade i dag varit mycket förargad öfver hans okunnighet och underhaltigheten af hans kunskaper.
Han var derför mycket ängslig och gaf hvarken sig sjelf eller miss Fosbrook någon ro, utan sprang ständigt efter henne med sin Euklides, sin algebra och sin griffeltafla.
"Den der pojken pluggar väl så länge, tills han till slut blir alldeles slö," utbrast farbror John, när de båda bröderna, som gått ut på gården för att tala med Purday, från det öppna fönstret i skolrummet hörde dessa ord: derför är den återstående fyllnaden F B lika stor med den återstående fyllnaden F D.
"Nu kan det vara nog med dina fyllnader för i dag," ropade kaptenen åt honom, "kom ned, Sam, jag vill leka kurra gömma."
Att leka kurra gömma med pappa i parken var den största glädje, som ungherrskapet Merrifield ännu hade erfarit i detta lif, men oaktadt Susanna, Bessie, Annie och Johnnie efter hvarandra kommit in för att förkunna den stora nyheten och bedja Sam leka med, hade han dock nekat dertill; vid faderns rop kunde han dock ej längre stå emot, utan slutade upp och rusade ned för trapporna. Miss Fosbrook var ej litet glad deråt, ty oaktadt sin goda vilja att hjelpa honom, började hon tröttna på, att höra talas om trubbiga och spetsiga vinklar och att sitta inne denna varma sommarafton.
