18
"Jag kan lika väl få hafva hemligheter, jag, som de andra," svarade den lilla flickan.
Miss Fosbrook såg vänligt på henne och hon såg tveksamt på guvernanten. Derpå utbrast hon:
"Miss Fosbrook, kan ni bevara en hemlighet?"
"Ja, det kan jag."
"Jag behöfver mina penningar till att köpa litet papp, och ett stycke band, och några äkta färger. Jag har purpurfärg, men jag behöfver en riktigt vacker blå färg. Jag tänkte, att göra några vackra band till alla mammas bref i pulpeten, alldeles som de, pappa har. Hon har en bundt bref från pappa, då han var i Krimska kriget, och på dem tänkte jag måla en fregatt, som skall föreställa hans skepp, Calliope, — och så finns det en bundt från den snälla tant Sara, på den skulle jag måla en ros, ty jag tycker alltid, att hennes minne liknar rosen i min psalmbok. På farmors bref sedan, på dem ville jag måla tornet på Westminster Abbey, emedan hon ser det från sitt fönster. Ack, jag har tänkt måla så många andra saker, men jag kan ej göra det, utan att hafva en riktigt bra färglåda, och den kostar tre shillings och sex pence. — Nå, miss Fosbrook, är jag snål, derför att jag önskar göra detta?"
"Visst inte, mitt barn, men hur kan du begära, att de andra skola förstå, hvad du aldrig sagt dem?"
"Jag hade nog sagt dem det, om de ej kallat mig snål," sade Bessie.
"Det är visserligen obeskedligt af dem, men om man lär sig att uthärda sådant med tålamod, blir allt godt igen, och så måste du komma ihåg, att de voro så ifriga, att få verkställa sin plan."
"Ett svin, som är ett så otrefligt djur," fortsatte Bessie, "om det hade varit något vackert, så skulle jag icke brytt mig så mycket derom."
"Ja, men du får lof att tänka på, att ett svin är en nyttigare present än dina vackra påhitt. Du kan ej kalla detta att göra godt, men hvad de andra göra, kan man kalla så."
