26
fångas. Ett tag i den bruna linneblusen — ett utrop — ett gapskratt, och David leddes in uti en löfsal, som alltid tjenade till fängelse. Och nu rasar det vilda kriget omkring löfsalen. David springer rundtomkring i sitt fängelse, och sträcker då och då ut sin hand åt någon vänlig hjelpare, hvars blotta vidrörande kan göra honom fri, — och alla de andra springa fram och tillbaka, försökande att lura den vaksamme fångvaktaren, Tom Tittler, hvilken, stående midt framför ingången till löfsalen, ögonblickligen rusar på den, som vill närma sig hans fånge.
Ha! Susanna håller nästan på att vidröra honom, medan Harry kör bort Anna. Nej, det lyckas ej, ty nu är Harry tillbaka igen, och hon flyr skrikande. Sam, ja han är verkligen mycket nära; om den der dumma lilla David blott ville vända sig om, så skulle han vara fri i samma ögonblick, men han står bara och gapar på, huru Susanna förföljes, och Sam kan ej vidröra honom, om han ej vet af det! Nej — se der är Harry tillbaka — Sam springer. — Nu bör man passa på — här kommer miss Fosbrook sakta smygande på tå, under det att Harry springer efter Johnnie. Hennes fingrar vidröra Davids. Fri! fri! är det allmänna utropet, och bort springer han, längtande efter sitt bo. Nu kommer Harry springande midt öfver vägen, och fasttager henne med ett triumferande skrik — Man hör ett krasande. — Alla stå förskräckta.
"Det är bara i rynkorna," säger miss Fosbrook, vänligt. "Jag skall fästa upp dem, och sedan laga dem vid tillfälle, men jag tycker verkligen, Harry, att du ej behöft rusa på mig så häftigt, jag skulle nog ändå ha gifvit mig."
"Klädningar äro bara skräp," svarade Harry, menande det som en ursäkt, ehuru orden ej läto så.
"Vid blotta vidrörandet bör man stanna, så har jag lärt," sade miss Fosbrook.
Bessie sade ifrigt att detta vore det rätta och att gossarne voro så hårdhändta, men alla de andra
