syskrin, och tafvelböcker; hon får allt hvad hon önskar."
"Är du säker derpå?"
"Ja, alldeles säker! och de göra ej narr af henne, om hon tycker om det, som är vackert, och hennes bröder komma aldrig in i skolrummet. Hon får lära sig italienska, tyska, ritning och sång. Mrs Greville sade något om, att vi kunde få helsa på en dag. Ack, om vi finge det! Vill ni inte gå med, miss Fosbrook?"
"Om jag blir bjuden, och om er mamma tillåter det."
"Åh, mamma har alltid låtit oss gå, utom en gång —"
"Hvad hände då?"
"Jo, jag gret," svarade Elisabeth, och sänkte hufvudet. "Jag kunde ej hjelpa det. Jag tyckte allt var så ledsamt här, och då sade hon, att jag lärde mig bli oförnöjd, men inte kan man hjelpa, att man önskar något, kan man det?"
"Man måste försöka att ej bryta emot tionde budet."
"Jag är ej afundsjuk. Jag vill ej taga något från Ida, jag önskar blott, att jag hade detsamma som hon."
"Ja, men kommer du ihåg förklaringen om pligten emot vår nästa, som står i slutet af bönen?"
"Jag tror jag går och ser efter hvad Susanna gör," svarade Elisabeth.
Christabel suckade, när den lilla flickan gick sin väg, och det förargade henne, att Bessie skulle bli ledsen, när man talade allvarsamt med henne. Hon såg icke till någon af barnen, förrän det ringdes till té. Johnnie kom in med skrynklig krage och så smutsiga händer, att han knappt kunde få sätta sig vid bordet. Hon hade god lust, att visa ut honom, men tyckte, att hon käxat så mycket på honom hela dagen. På söndagarne fingo de alltid sirup på brödet, och derför slapp man höra talas om smöret denna
