"Ack!" sade Christabel för sig sjelf, i det hon skyndade in i sitt rum, för att hvila sig fem minuter före middagen, "det är då väl, att det åtminstone är en af mina elever, som ej motarbetar mina försök att uppfostra honom."
"Stackars unga flicka! Detta enda lilla bevis på framsteg hade gjort henne riktigt glad igen. Men hon var ej mindre trött än barnen. Hon hade äfven hållit på att lära sig en svår lexa, svårare än någon af deras, nemligen tålamod, och hon var ej säker på att hon riktigt kunde den.
Mina kära läsare, kunnen I nu säga, hvilken af barnen bäst uppfyllt sin pligt?
SJETTE KAPITLET.
Hvilken skilnad var det ej på barnen vid Stokesley under lektionstimmarne och efteråt. Då en gammal törnbuske, som om vintern stått alldeles bar, på våren förvandlas till en skön rosenbuske, så är denna förvandling ett intet mot den, som efter lektionerna försiggick med barnen. Hvem skulle kunnat tro, att dessa tröga, slöa barn, med de krökta ryggarne, korsade benen, gnälliga rösterna och sömniga ögonen, äro samma glada, skrattande, stimmande och bullersamma varelser, fulla af nojs och upptåg, som nu dansa af förtjusning.
Sam omtalar, att det skall bli en lusteld der nere vid potateskällaren.
"En lusteld!" sade guvernanten från London, som tänkte på illuminationer; "hvarför tändes den?"
"Åh, inte är det någon verklig lusteld," sade Sam, "det är bara Purday, som bränner ogräs.
