Är Bessie stygg emot dig? Kom du med Susanna, så skall hon gifva dig något vackert."
"Susanna, Susanna, jag ville bara, att han ej skulle förstöra det," svarade Elisabeth bedröfvad.
"Sådant skräp, som det der är! Det är lagom att roa barn med, men du är lika så barnslig som han," genmälte Susanna, smekande Georg.
"Det är bäst, att du lägger bort dina saker, Bessie," sade miss Fosbrook, som nu blandade sig i dispyten. När Elisabeth gått ut, och hon tröstat lilla George med ett bandmått af elfenben, som hon tog ur sin sykorg, sade hon åt Susanna: "mitt barn, du får ej låta din kärlek för de små förleda dig, att bli orättvis och ovänlig mot Bessie."
"Men hon är alltid så obeskedlig mot dem," svarade Susanna harmset.
"Jag tror icke, att hon menar illa, men om du tvingar henne att gifva efter för dem, så kan du väl veta, att hon ej skall tycka om dem."
"Mamma säger, att de äldre skola gifva efter för de yngre," menade Susanna.
"Du väntade knappt att se, om hon ämnade gifva efter."
"Nej, emedan jag visste, att hon ej skulle göra det, och jag ville ej, att min lilla George skulle bli ledsen."
"Och jag kan inte fördraga, att min lilla Susanna är häftig och orättvis," sade miss Fosbrook glädtigt. "Rättvisa framförallt, Susanna; du hade ej rättighet, att taga af Bessie, för att gifva åt George, lika litet som jag skulle kunna gifva en tiggare middag på din pappas bekostnad, om han vägrat sitt samtycke,"
"Men det skulle pappa aldrig göra," försäkrade Susanna, gående litet från ämnet.
"Det är troligt, men du — förstår du mig, Susanna? Jag vill ej, att Bessie skall bli orättvist behandlad för småbarnens skull. Man bör ej tyrannisera Bessie eller någon annan; det är ej rätt."
