"Du kan åtminstone säga tack," sade miss Fosbrook.
Huru svårt är det ej, att finna den rätta medelvägen! David, som endast tänkte på sin fattade goda föresats, brydde sig ej om något annat. Det var rätt att afstå ifrån sötsaker, när man hade detta mål i sigte, men det var ej rätt att vara ovänlig och otacksam emot sin syster, hvilken menade så väl och som var den oegennyttigaste af dem alla. Hon vände sig till Elisabeth och erbjöd henne vänligt den läckerhet, hvilken hon sjelf ej smakat, men bemöttes ej heller bättre af Bessie.
"Nej, tack Susanna. Du har ju tummat det på alla sidor."
Detta var något, som ungherrskapet vanligen ej brydde sig särdeles om, och efter att hafva skrattat åt Bessie, sade Sam, när Susanna vände sig till honom : "tack skall du ha, Susanna, jag föraktar ej tummade sötsaker," men han hade knappt tagit det, förr än Johnnie sträckte ut en med socker glacerad hand och utropade: "gif det åt mig!" och när han såg att det försvann i brödrens mun, utbrast han förbittrad: "så stygg du är, Sam, du gjorde det med flit."
"Ja," förklarade Sam, "det gjorde jag, ty ehuru jag tycker om svin på fyra ben, tål jag ej dem på två."
"Se här, Jackie, var ej ledsen," sade Susanna, som såg att han började gråta och derför gaf honom sitt sista kanderade plommon.
"Jag vill ej ha plommon. Jag vill ha bröstsocker," sade Johnnie, men slukade det dock med begärlighet.
"Jag har ej enda bit qvar," svarade Susanna ledsen.
"Har du ej fått något sjelf, Susanna?" frågade Sam.
"Nej, men jag bryr mig icke om det."
"Åh, der har du, Susanna. Jag har alltid litet i reserv," sade Henry. "Nej, nej, Jack, det är ej för dig; jag tänker ej föda små svin, om också Susanna gör det."
Och oaktadt Susannas böner började båda bröderna reta Johnnie för hans snålhet, tills han brast
