Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/90

Den här sidan har korrekturlästs

84

"Af mina prispengar då?"

"Du kan ej få prispengar, om det ej blir krig," förklarade Elisabeth.

"Ack, det får inte bli något krig," utropade Susannna.

"Ja, men det är redan krig," sade Henry, och när miss Fosbrook hotade honom med fingret, tillade han: "det vill säga, det var krig vid Svarta Hafvet, och jag vet, att det stod något om ett slag i tidningen; jag vill minnas mr Carey läste för oss något om Palermo."

"Men jag tror ej, att Garibaldi i Sicilien kan skaffa dig några prispenningar," genmälte miss Fosbrook.

"Åh, men det blir nog ett krig, och då blir jag befordrad och blir en stor man. Jag skall resa verlden omkring och se kondorer, lejon och elefanter, och jag skall bära ett svärd — det vill säga en stickert, under det att du, Sam, får sitta hos farbror John och läsa latin och grekiska."

"Skryt lagom, det ber jag dig," sade Sam buttert.

"Jag vet ej, hvarföre just du skulle få fara," sade Elisabeth. "Sam är äldst."

"Ja men Sam är en sådan sengångare. Pappa sade, att jag var den enda, som passade till sjöman, det vill säga, att jag var så vig, och — hvad nu, Sam? Var så god och låt bli, att sparka mig på benen."

"Nå, så skräfla inte så mycket då," mumlade Sam, men Harry var för mycket i farten, för att kunna hejdas genom lindriga medel. Han stötte tillbaka sin stol, satte upp benen, så att Sam ej nådde dem och fortfor: "Se'n kommer jag hem, klädd i en sådan der trekantig hatt, som pappa har — det vill säga en mössa — och då skall jag be farbror John, att han låter er alla få en fridag."

Farbror John var lärare i en stor skola, och alla barnen voro litet rädda för honom.