Det var en riktig skam, att en så stor flicka ej kunde skrifva en ordentlig biljett, och miss Fosbrook hade i början god lust att banna henne, men hon hade ej hjerta dertill, då hon tänkte på de tårfulla ögonen och de trötta fingrarne, och sade derför endast uppmuntrande: "nu var det ju nästan bra. Ett enda försök till, och du behöfver aldrig mer vara rädd för, att skrifva en biljett till Ida."
Om Susanna ej kunde skrifva biljetter, så var hon åtminstone ej surmulen och grinig, och det vore väl, om mången som skulle reda sig mycket bättre med den saken, kunde gå till väga så tålmodigt som hon. Den stackars flickan sade ej ett enda ovänligt ord åt miss Fosbrook, ehuru hon tyckte, att guvernanten var bra sträng emot henne.
Denna gång sade miss Fosbrook, att hon kunde utelemna meningen "tillbringa dagen", och sade att S. kunde vara tillräckligt, i stället för hela namnet Susanna; äfven skref miss Fosbrook sjelf utanskriften till miss Greville.
"Se så, mitt barn, nu har du arbetat tillräckligt för detta nöje," sade hon, när Susanna sträckte på händerna och kastade sig baklänges i stolen. "Jag skall gifva dig ett godt betyg, Susanna, som om detta varit en lektion."
Susanna förtjenade det, ty hon hade varit så tålig och ihärdig, endast för att göra miss Fosbrook till viljes, icke för att hennes biljett skulle bli berömd. Och dock var det bästa, hon kunde åstadkomma, ganska dåligt, för att vara af en tolfårs flicka, och miss Fosbrook skämdes, när hon såg Idas lilla nätta biljett, som såg ut, som om den varit skrifven af ett fullvuxet fruntimmer.
"Men jag undrar," sade hon för sig sjelf, "om jag skulle vilja utbyta min snälla, enfaldiga Susanna mot miss Ida?"
Under tiden rusade Susanna, hoppande och skrikande som en äkta tjufpojke, ut i trädgården, ty då
