göra hemma.» Sara levde blott för sin harpa och sin sång, Leonore var ej frisk, och för Gabrielle var det merendels för kallt, eller för smutsigt, eller för blåsigt, eller var hon icke vid humör att promenera. Eva däremot var alltid vid humör, och Petrea alltid fallen för utflykter, och det var Henriks stora nöje att ge armen åt en av sina systrar, särdeles när de voro väl och vackert klädda. Klockan sju om aftonen samlades alla familjens medlemmar i biblioteket, där tebordet var dukat, vid vilket Lauise presiderade. Dessa aftnar voro högst glada, och mest då, när familjen var allena. Emellan teet och måltiden musicerades, pratades eller lästes högt. Efter maten kom merendels dans, och i denna såg man Louise motionera sig med ett särdeles behag. Ibland spelade man charader och lekte lekar. Henrik och Petrea stiftade alltid nya och roliga upptåg. Det var lagmannens innerliga glädje att se alla sina barn omkring sig, särdeles om aftnarna, och lyckliga. Dörren till hans arbetsrum — vilket låg invid biblioteket — stod alltid öppen om aftnarna, och antingen han skrev eller läste där, var han dock alltid fullkomligt med om vad som föregick i sällskapet. Emellanåt kom han in och blandade sig i samtalet eller i lekarna, eller satt i den gröna soffan vid Elises sida och betraktade dansen och gladde sig åt sina döttrar, ja, kom väl ibland med upp i dansen, när han blev ivrigt uppbjuden av dem.
Vad Jacobi beträffar, ville ungdomen tycka att han var något »distrait» och kuriös emellanåt; han suckade ofta och tycktes vara mera böjd för stilla samtal med fruntimren än för charader och andra muntra upp-
