tåg. Det var avgjort emellan Henrik och Petrea, att dessa suckar och dessa distraktioner hade något föremål; men länge, d. v. s. på tre å fyra dagar, kunde de ej utgrunda vilket var det rätta föremålet.
Henrik var mycket road av Petreas gissningar och bryderi, Själv hade han sina egna förmodanden över föremålet. Och småningom begynte även en klarare aning uppgå hos Petrea, att rätta föremålet torde dock slutligen vara »vår äldsta syster», Enligt denna åsikt, som hastigt spred sig i syskonkretsen, kallades Louise i dess skämtsamma tungomål hädanefter »föremålet». Förgäves kastade Petrea upp för Jacobi allahanda stridsfrågor för att under fejden låta honom något litet glömma »föremålet». Han lät icke förströ sig, och det märktes överhuvud, att magistern hade vida mindre lust till dispyter, än fordom kandidaten. Jacobi hade för närvarande ett favorittalämne, och det var »Excellensen O***!» Jacobi var sedan ett par år fästad vid excellensen, såsom sekreterare, och hade hopp om hans medverkan till framtida befordran. Excellensen O*** var den excellentaste excellens i världen, en verklig excellentissimus.
Louise hade mer än någon annan i familjen den goda egenskapen att vara en förträfflig åhörarinna, och därför fick hon höra mer än någon annan om excellensen O***; men icke blott om honom, ty Jaocbi hade alltid något att berätta för Louise, alltid något att rådgöra med henne om. Och om Louise icke var alltför mycket upptagen av vävtankar, så kunde Jacobi alltid räkna på det allvarligaste deltagande och det bästa råd både i moraliska frågor och i fråga om
