ningslös både djärvhet och otrohet, att den arma, unga Amelie dukade under därför och dog av sorg efter ett års äktenskap och efter att ha testamenterat till sin ovärdiga make all den förmögenhet, hon kunde disponera. Med hjälp av den fortsatte nu R*** det lysande och lättsinniga liv han begynt. Alltid gjorde han sin kur till någon av dagens skönheter; flera gånger förlovade han sig, men slog snart åter upp, utan minsta avseende på den flickas rykte och hjärta, som han därigenom misshandlade; ja, han satte hemligen sin ära uti att sålunda göra offer och låta hjärtan blöda för sig; det läskade hans egenkärleks brinnande törst. Världen gjorde rättvisa åt hans behagliga och lysande gåvor, men de ädla av hans eget kön, ävensom de av det andra, aktade honom ringa, emedan de ansågo honom som en man utan verkligt värde. Tanken på en förbindelse emellan denna man och hans älskade dotter uppreste en storm i lagmannens bröst.
Det var sådana underrättelser om den man hon älskade, som mötte Eva vid hennes återkomst till hemmet. Man var där allmänt stämd emot honom.
Den spänning, som härigenom uppstod mellan Eva och hennes familj, blev ännu starkare, när major R***, icke långt efter Eva, ankom till staden.
Vid hans första besök i Frankska hemmet växlade lagmannen och han ett par blickar, i vilka båda läste att — de ej tålte varandra. Men majoren låtsade om intet, var fullkomligt frimodig och glad, vände sin konversalion förnämligast till Elise, talte nästan icke till Eva, men såg mycket på henne. Efter den första stela hälsningen gick lagmannen åter in i sitt skrivrum.
