het av mig sättas på prov; den har gjort mer än mycket för mig allaredan. Min avsikt är nu att försöka som lärare ta mig ut med egna krafter. Jag ämnar etablera en läroanstalt för gossar i Stockholm, dit jag reser så fort…»
»Försök och res och gör hur ni behagar!» avbröt mig hans excellens, »jag bryr mig inte därom. Jag har för sista gången befattat mig med era angelägenheter. Skaffade jag er än tio pastorater, så skänker ni bort dem på stund åt den första stackare, som kommer och ber därom, med meriterna av hustru och nio barn! Lundholm! Tag och skölj det där glaset! Jag dricker aldrig efter biskopar!»
Hans excellens hade redan vänt mig ryggen och gick åter in i sina rum, svärjande över sin podager och utan minsta avskedsord till mig. Papegojan däremot svängde sig om på käppen och skrek av alla krafter åt mig: »Adjö med dej, adjö med dej!»
Med denna hälsning — kanske den sista — ur excellensen O***s hem, gick jag bort. Men jag tillstår, att jag kan omöjligt uppgiva hoppet på att se hans sinnesstämning för mig mildrad.
Men Louise tänkte icke så milt om hans sinnesstämning, tyckte Jacobi vara alltför undfallande och var på det hela ganska stött på hans excellens.
»Det är bäst att alls icke bry sig om honom!» sade hon.
Jacobi smålog. »Stackars hans excellens!» sade han.