En överraskning.
Tre dagar före bröllopsdagen rullade en präktig resvagn med fyra hästar förspänd, genom gatorna i staden X. och drog med sitt väldiga dunder alla de nyfikna av husens invånare till fönstren.
»Såg s'ta syster», skrek grossörskan fru Suur till postmästarinnan Bask, »den granna resvagnen, som nyss for förbi? Såg du den söta gossen, som satt till vänster och såg så förnäm ut med sin snövita hals och öppna skjortkrage? Kors, vad han såg på mig och så söt han var! — Som en riktig prins såg han ut!»
»S'ta syster», svarade postmästarinnan, »såg väl icke den herrn, som satt åt min sida, till höger i vagnen! Det var en präktig herre, det kan jag absolut påstå! Han satt så hög och tillbakalutad i vagnen, och så insvept i sin präktiga päls, så man aldrig ett grand kunde se av hans ansikte. Bestämt är det stort folk.»
»Jag såg en skymt av gossen», sade den till händer och hy gråbruna Annette, i det hon såg upp från sin grova linnesöm, med en blick lik fångens, när han ur fängelset blickat in i en friare och skönare existens; »han såg så lugnt med de stora blå ögonen ut genom vagnens spegelglasfönster, han såg ren och allvarlig ut som en Guds ängel.»
»Ja, vi veta visst hur Guds änglar se ut!» sade postmästarinnan fnysande, med en sträng blick på Annette, »och det kan också vara absolut detsamma. Men jag ville väl veta vilka de där förnämiteterna äro. Det skulle icke syrprenera mig, om det är hans kunglig
