händer. Jag önskar, att han minst två à tre år måtte förbliva i er vård. Ni kan lätt finna, att jag icke skulle lämna så till er det käraste jag äger på jorden, om jag icke hade för er det fullkomligaste förtroende. Därför också ger jag er ingen föreskrift angående honom, ingen utom denna: anse hans själ i riksgälds och hans kropp i banko, särdeles under den första tiden. Och om böner kunde köpa moderlig omvårdnad», fortfor excellensen i det han vände sig till Louise, »så ville jag vända mig med dessa till er! Se väl till min gosse! Han har ingen mor mera!»
Med en hastig rörelse tog Louise gossen till sig, omfamnade och kysste honom med innerlighet. Ett solskenslikt leende spred sig över faderns ansikte, och säkert hade inga ord av Louise så tillfredsställt honom som detta hjärtats stumma, men tydliga svar. Jacobi stod med tårar i ögonen, många ord kunde han icke säga, men excellensen förstod honom och skakade hjärtligt hans hand.
»Få vi säga att hästarna spännas ifrån? Vill icke ers excellens ha godheten att spisa middag med oss?» voro de bedjande frågor, som med stor hjärtlighet upprepades omkring honom.
Men »omöjligt!» Så gärna än excellensen önskade det. Han hade lovat äta middag på Strö… hos greve Y:s, tre mil på andra sidan staden.
Men frukost! — litet frukost, åtminstone? Den skulle på ögonblicket serveras! »Lilla grev Axel skulle visst gärna äta litet frukost!» försäkrade med en vänlig tillförsikt Louise, som redan tycktes ha tagit hand om sin mans tillkommande elev. Lilla grev Axel sade icke
