klungade sig fyra andra små huvuden, pustande, varma, nyfikna och trängande undan varandra uti ivern att få se den ankommande. En herre var det som hoppade lätt ur reskareten; barnen kunde ej se, om han var gammal eller ung, men de sågo lagmannen hastigt komma ut ur porten och ruska hand med den resande och föra honom in i huset.
Lagmannen skickade in till sin fru och förkunnade henne den väntade gästens ankomst, som skulle presentera sig för henne så fort han gjort sin toalett. Ett annat bud kom snart därpå och begärde låna en rulltång för kandidaten.
Det var en välsignat lång toalett! tänkte Elise flera gånger under den fulla timme, som förflöt i väntan.
Äntligen hördes två herrars steg på salsgolvet, och igenom förmaksdörren steg en väl skodd fot, ett vackert ben, tillhörande en välbildad, något satt figur, som ledigt bar ett tjuguårigt karlhuvud, av ett vackert och jovialiskt utseende, med håret klätt efter nyaste modet. Det var kandidaten. Han kastade en blick först på sin fot och sedan på frun i huset och nalkades henne med en ledig säkerhet, visande därunder en rad av bländvita tänder. Doft av eau de portugal spridde sig i rummet. Lagmannen, som följde, och vars enkla väsen och hållning mycket kontrasterade. med den nya gästens, presenterade »kandidaten Jacobi!» Man sade varandra några otydliga hövligheter, man satte sig. Barnen kommo fram och gjorde sina krumbukter. Henrik såg med en glad och förtrolig blick på sin blivande lärare; visen neg mycket anständigt och gjorde ett stort baksteg när kandidaten tog
