landställe, men han kunde omöjligt härda ut längre på det sätt han anstränger sig, både dag och natt. Hans hälsa har synbart avtagit sedan en tid, och vi äro glada, att han tar sig någon ro, varigenom han kan hämta nya krafter. Vi älska honom alla innerligen, men en av oss har mot honom uppgjort en kompiott, för att tvinga en annan av oss att — alliera sig med honom, och därför är vår goda assessor nu utsatt för en hemlig förföljelse, som… men jag glömmer, alt jag skall redogöra för husets döttrar.
Det är en egen liten värld i hemmet, en värld dit intet ont får komma; där leva blommor, fåglar, musik och Gabrielle. Morgonen skulle sakna sitt täckaste behag, om icke Gabrielles fåglar och blommor spelade roller under den, och mer dunkel skulle aftonskymningen bliva, om icke den livades av Gabrielles gitarr och visor. Hennes blomsterbord har småningom förstorat sig till ett orangeri, visst icke stort, men likväl tillräckligt för att rymma en skön vinranka — nu som bäst betäckt av druvklasar — och många vackra och även sällsynta växter, samt skänka familjen ett litet Italien inomhus, där den, mitt under nordisk vinter, kan njuta alla söderns behag. En täckt gång leder från boningshuset ned i orangeriet, och det är vanligt, att man om vinlern dricker eftermiddagskaffet där. Volièren är flyttad dit. På ett grönt bord ligga böcker i botaniken samt svenska trädgårdsföreningens skrifter, med dess ofta intressanta artiklar. Där stå tvenne bekväma länstolar sydda i tapisseri med de grannaste både blommor och fåglar — du gissar sä lätt för vilka. Där sitter min mor så gärna och läser, eller ser på sin