lilla klara barnröst: »Kam och Kamina, Sem och Semina, Japhet och Japhetina!»
Sedan alla »hur står det till?» blivit besvarade mellan systrarna, löser Gabrielle papperet av en korg, som Ulla burit fram och ber Louise hålla till godo litet kalvstek och pastejer. »Vi tyckte, du skulle behöva litet färskt efter resan och innan du själv hunnit få ditt skafferi i ordning. Smaka på en pastej! De äro fyllda med köttfärs och jag försäkrar dig, att de äro bakade efter syndafloden.»
»Verkligen!» svarade skrattande Louise, »de äro också delikata! Se, där har du en, min lilla truls! Men stå inte och se så snål ut en annan gång! Tack, tack, söta systrar! Ack, vad det är roligt få åter komma nära er och hemmet! Vad ni alla se friska och lyckliga ut! Och Petrea, vad hon har tagit sig! Hon har fått någonting lugnt och förståndigt, hon har vuxit i sin näsa, och hon klär sig hyggligt — hon är riktigt nu som folk är mest. Och ser ni, här har jag en magnifik, varm stoppad morgonrock åt henne, som skall hålla henne varm uppe på hennes vindskammare. Är den inte syperb? Kostar bara tio riksdaler riksgälds.»
»Å, märkvärdigt, dråpligt, oerhört!»
»Ja, är det icke? Det är ett plagg för livstiden. Vad det är för en vacker krage Eva har! Jag tror minsann, att Eva har embellerat; du var och du är familjens ros, Eva! Du ser helt ung ut och du har blivit fet! Det kan jag då icke skryta av att ha blivit, men man blir icke fet på att ha åtta gossar att sträva för. Vet ni, systrar, att jag, veckan innan jag reste från Stockholm, klippte till etthundrasex skjortor! Jag hoppas få litet
