middagen. Därunder inleda vi fint ett samtal över tomten bortom planket och titta i springorna och skola snart därigenom framkalla den vanliga önskan: ’Den som kunde få ned detta!’ Nåväl! Vid denna signal skola dina åtta gossar löpa löst på skranket och…»
»Vad tänker ni på? Nog, gudskelov, äro mina gossar starka och raska, men det skulle i sanning behövas bärsärkakrafter till att…»
»Var icke rädd», svarade systrarna skrattande, »planket är avsågat vid foten och blott så mycket fast, att något brakande förorsakas vid fallet för effektens skull. Bedriften blir icke svår; dessutom skola vi alla löpa till storms om så behövs.»
»Å bevars! Är det så beskaffat skola nog mina gossar utföra saken, och — apropå! — jag har några buteljer alldeles utsökt sockerdricka med mig,som visst min far skulle tycka om, och som skall komma väl till pass, om vi skola, som väl är tillbörligt, dricka några skålar vid tillfället.»
Under detta samtal hade lilla Alfred förgäves gått och utbjudit två kyssar och höll på att bli litet stött, då han ej fick någon avsättning på sin vara, men på en gång tog han sitt parti, föll Gabrielle om halsen i det han utropade: »Nu ser jag, att moster nödvändigt behöver en kyss!» Och det var ej moster Gabrielles fel, om den söta gossen ej blev övertygad om, huru alldeles oumbärlig hans present var.
Men Louise stökade med sina saker. »Här har jag ett vävstycke åt Bergström och här en halsduk åt Ulla, och för henne denna lilla kvast till att damma av speg-
