ännu skall bli gott? Tro vi icke på den evigt gode, och tro vi icke på varandra! En gång, när denna tids förirrelse nästan bleknat ur vårt minne, skola vi tala om den och undra på att den kunde träda emellan oss. Nu är det ju klart emellan oss, nu se vi ju båda vår väg?
Så äro vi nu ett! I Guds namn, låt oss så gå fram genom livet! Vad han förenat, skola icke människor, icke tillfälligheter, icke något i världen åtskilja!»
Natten kom, men i makarnas bröst hade ljus gått upp.
Trätofåran bär vanligen tistel och törne, men den kan ock bära säd för himmelens lador.
Jacobi.
När Jacobi kom upp på sitt rum, fann han ett brev liggande på bordet bredvid sin säng. Han igenkände lagmannens handstil och öppnade det hastigt. En bankosedel av tämligen betydligt värde föll därur, och i brevet läste Jacobi följande ord:
»Ni har råkat i skuld, Jacobi, hos några personer i staden, med vilka jag för er skull önskade, att ni hade så litet som möjligt att göra. Här innelykt finner ni medel att tillfredsställa rättvisa fordringar. Mottag detta från en faderlig vän, som innerligt önskade, att ni verkligen ville anse honom som sådan, och som med glädje fattar detta tillfälle att bevisa sin erkänsla för sina barns vän och lärare. Hos mitt barns räddare skall jag dock evigt stå i skuld; men — vill ni
