ANDRA AVDELNINGEN.
Det nya hemmet.
»Farväl, o min barndoms hem! Farväl, I murar, känslolösa vittnen till mina första tårar och första leenden, till mina första steg och felsteg på livets slippriga bana, min första bekantskap med havresoppa och a, b, c, d — jag bjuder er ett långt farväl och går att på nya skådeplatser uppleva nya äventyr och nya öden!»
Så talade Petrea Frank, i det hon med stora åtbörder tog ett tragikomiskt avsked från det hem, hon och hennes familj nu voro i begrepp att lämna.
Det var en regnig dag i medio av april månad. En svart sidenkappa, titulerad »hovpredikanten» (en allmänning inom Frankska familjen), och en stor röd paraply, kallad »familjetaket» (ävenledes en allmänning), sågos denna dag i oupphörlig promenad på gatorna i staden X. Mot skymningen fick man se assessor Jeremias Munters magra, långa gestalt, bärande familjetaket över Petrea Frank och sig. Petrea tycktes bära något under sin kappa, skrattade och pratade, och assessorn och hon tycktes vara ganska nöjda med
