tydligt vunnit i manlig hållning, i ett enklare och mera kraftfullt väsen; han hade blivit liksom en liten smula likare hennes far. För Louise var ännu hennes far ett ideal av manlig fullkomlighet.
Lilla Gabrielle rodnade mycket och gömde sig halvt bakom modern, när brodern så tilltalade henne:
»Min nådigaste prinsessa Turandotte! Huru mår hennes höghet? Har ers durchlautighet någon gåta tillreds att förbrylla våra arma huvuden med?»
Lilla »hennes höghet» såg högeligen förlägen ut och ville draga bort den lilla handen, som brodern så hjärtligt kysste och kysste. Gabrielle var helt blyg för den långa studenten.
Henrik hade en liten tätatät med var och en syster, men med »lilla Afrika» blev den något kort och kall. Sedan stannade han vid sin mors sida, höll hennes hand i sin, och det blev en allmän och livlig konversation. Eva bjöd omkring konfekten.
Sedan drack man de resandes skål och avsjöng därvid en liten munter visa, författad av Petrea. Fadern var helt glad över sin Petrea, som högt elektriserade sjöng av alla krafter med en mindre behaglig röst, vilket ej sårade hans något omusikaliska öra.
Oaktat hela sällskapet hade var på sitt håll haft en strävsam och mödosam dag, begynte ungdomen strax efter måltiden, liksom efter någon naturlag, röra sig i dansfigurer.
Jacobi, som tycktes vara högst frapperad av Saras utseende, förde henne i valsens magiska kretsar. Visen var nu en något satt, men ganska bra växt adertonårig blondin, och utmärkte sig bland de andra i dansen för