Prolog.
Den kärve krigsbussen hade hört talas om Déroulèdes borgerliga härkomst. Denna tanke på att framföra en ursäkt stämde utan tvivel överens med de ofrälse ståndens vanor och åskådningssätt, men översten måste bokstavligen hämta efter andan, när han besinnade det ovärdiga i ett dylikt beteende. Ursäkt! Bah! Vidrigt! Fegt! Under varje gentlemans värdighet, hur orätt han än må ha! Hur skulle två soldater i hans majestäts armé kunna godkänna slika plebejiska manér?
Déroulède tycktes emellertid omedveten om det oerhörda i förslaget.
— Om jag kunde undvika en konflikt, återtog han, skulle jag tala om för vicomten, att jag ej hade någon aning om hans beundran för den dam, vars namn vi förde på tungan —
— Hyser ni då så stor fruktan för att få en skråma av värjan, monsieur? avbröt översten otåligt, medan monsieur de Quettare höjde ett par aristokratiska ögonbryn i häpnad över detta ovanligt oblyga ådagaläggande av borgerlig feghet.
— Ni menar, herr överste? frågade Déroulède.
— Att ni måste antingen duellera med vicomten de Marny i afton, eller också vara utanför Paris’ murar i morgon bittida. Er ställning inom vår krets skulle bli ohållbar, svarade översten, dock ej ovänligt, ty trots Déroulèdes »egendomliga» åskådningssätt fanns det i hans hållning och hans min, ingenting alls, som tydde på feghet eller fruktan.
— Jag böjer mig för er överlägsna kännedom av era vänner, herr överste, genmälde Déroulède och drog därefter under tystnad sin värja ur skidan.
Man röjde hastigt fritt i mitten av rummet. Sekundanterna uppmätte vapnens längd och ställde sig därefter bakom de båda motståndarna, ett par steg framför de grupper av åskådare, som trängdes överallt i salen.
De utgjorde blomman av vad Frankrike i detta nådens år 1783 ägde ädlast och bäst av namn, börd och ridderlig uppfostran. Det ovädersmoln, som några år senare skulle brista lös över deras huvuden och sopa dem från deras prunkande palats till fängelset och giljotinen, höll endast på att långsamt draga ihop sig vid den dimmiga horisonten bortom det smutsiga, hungrande Paris. Ännu
6
