Inför rätta.
medborgaren-deputeraden Déroulède, folkets avgud, där han sitter på yttersta ändan av en bänk till höger, med armarna korslagda över bröstet och skenet från hänglampan fallande rakt på det mörka huvudet, de stolta, raka ögonbrynen och de stora, livfulla ögonen.
Omsider fattar medborgaren-presidenten en klocka och ringer i den. Genast höres ett missljudande sorl av hesa skrattsalvor och ljudliga eder; den stora allmänheten släppes in i salen, och man knuffas, svär och tränger på.
Himlen bevare oss! Vilket slödder!
Har mänskligheten verkligen dylikt avskum?
Kvinnor med en enda trasig kjol och dito kofta, genom vilkas hål den nakna, smutshöljda kroppen ohöljt sticker fram; med bara ben och fötterna instuckna i klumpiga träskor, med upplöst, rufsigt hår, och elaka, av sprit pussiga ansikten; kvinnor utan en skymt av kvinnlighet, med skrumpna, sinande bröst och förtorkade läppar, som aldrig kunnat kyssa. Kvinnor utan några känslor, utom hat, utan någon åtrå, utom efter släckandet av hunger och törst och hämndlustan mot de systrar, som äro mindre eländiga, mindre könlösa än de själva. De strömma in, armbågas och puffas och tränga sig fram till de främsta bänkraderna, där de ha bästa utsikten över de arma offren, som nu skola ställas vid skampålen framför dem.
Och männen ha förlorat alla sitt köns goda egenskaper. De digna under den tunga bördan av sin egen förnedring; de äro okänsliga för medlidande, kärlek, ridderlighet, de äro döda för allting utom för en onaturlig längtan efter att se blod.
Gud hjälpe dem alla — där äro också barn … Små varelser med bleka, brådmogna ansikten, härjade av svält, blickande med matta, liksom med en hinna överdragna ögon på denna värld av vederstygglighet och grymhet.
Barn, som ha skådat döden!
Ej döden i dess vackra, fridfulla gestalt, en ljuvlig slummer, en älskad syster eller bror, som sover, höljd i vitt och omgiven av blommor, utan döden i dess mest avskräckande skepelse, våldsam, grym och förfärlig.
Nu stirra de omkring sig med spända, glupska blickar, väntande på att det roliga skall börja … De titta på presidenten
155
