Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/166

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Juliette inför rätta.

prövat på i sitt liv, grep Déroulède, när han omsider hörde hennes namn högt ropas upp av allmänna åklagaren.

Hela dagen hade han väntat på detta ohyggliga ögonblick, glömmande sitt eget elände, sin egen grämmelse över en ohjälplig förlust, för tanken på de andliga och kroppsliga kval, som hon just nu måste genomgå.

Anklagad för förräderi mot republiken skulle hon troligen på förhand underkastas ett hemligt förhör, ställas inför domstolen och avrättas. Alltsamman skulle kunna vara över, innan han ens fått reda på hennes vistelseort …

Nu var dock så mycket vunnet, att han kvällen förut genom sir Percy Blakeney fått reda på, var hon förvarades, och här stod hon nu i hans åsyn, visserligen i ett ohyggligt sällskap, men dock åtminstone i stånd att mottaga en försvarsadvokats hjälp.

Hon hade tydligen, av en anledning, som han ej rätt förstod, inregistrerats bland de vanliga simpla brottslingarna, som ägde rätt att anlita rättsligt biträde. Men den smuts, som kastats på henne, skulle aldrig häfta vid hennes renhets vita klädnad. Han skulle vara där för att taga all skuld och vanära på sig.

Styrkan i hans försvarstal skulle vända hennes domares vrede från henne mot honom själv, och efter dessa skärseldsmarter skulle hon givas fri och kunna lämna Frankrike. Och väl över det landets gränser skulle hon åter bli lycklig och lugn och glömma alla upprörande minnen. Och även hans bild skulle så småningom plånas ut ur hennes själ.

Men hans kärlek och hans längtan skulle begravas med honom.

⁎              ⁎

Anklagelsen mot Juliette Marny har numera blivit historia.

Denna dag, den 25 Fructidor, klockan sju på aftonen, upplästes den av allmänna åklagaren och åhördes av den anklagade — så berättar Le Bulletin — med fullständigt lugn och skenbar likgiltighet. Hon stod upprätt innanför samma skrank, där förut den stackars skuldbelastade Charlotte Corday stått och där inom kort den stolta Marie Antoinette skulle komma att stå.


158