Juliette inför rätta.
Och Déroulède lyssnade till denna på en gång fräckt och försåtligt hopsatta anklagelseakt med allt det yttre lugn, som hans viljestyrka förmådde frammana. Men han förtärdes av ett rasande begär att få störta upp och med ett slag av sin knytnäve driva tillbaka orden i Foucquier-Tinvilles lögnaktiga strupe.
Men för hennes skull måste han lyssna och framför allt iakttaga lugn och måtta, så att han icke ytterligare förvärrade hennes sak.
Och allmänna åklagaren yttrade följande:
— Juliette Marny, ni anklagas härmed för att genom en falsk och illvillig angivelse ha dragit misstanke över en folkrepresentants person. Ni har genom detta samma i högsta grad klandervärda okynne narrat revolutionsdomstolen att rikta en beskyllning mot nyss anförda folkrepresentant, att företaga en husvisitation hemma i hans bostad och därigenom förslösa en dyrbar tid, som kunnat användas i republikens tjänst. Och detta gjorde ni, ej av en missriktad känsla av plikt emot ert fosterland, utan av lättsinnigt okynne, för att bli den kvitt, som ivrade för ert sanna väl och som sökte hindra er från att fortsätta med det lastbara leverne, som redan blivit allmän skandal och nu bragt er inför denna domstol, där ni har att stå till svars för skörlevnad, falsk beskyllning och försök att föra överheten bakom ljuset.
Som bevis härpå anför jag inför domstolen ert eget erkännande, att mer än en av republikens medborgare av er förletts till otillåtet umgänge med er; vidare er egen bekännelse, att er anklagelse mot medborgaren-deputeraden Déroulède var falsk och föranledd av argt uppsåt; och slutligen och till sist, er sedeslösa och otuktiga brevväxling med några okända personer, vilken ni förgäves sökte förstöra. I betraktande härutav och i franska folkets namn, vars språkrör jag är, begär jag, att ni föres från denna domsal till La Place de la Révolution, fullt synbar för invånarna i Paris med omnejd, samt iförd en nedsölad vit dräkt, en symbol av den smuts, som låder vid er själ; att ni där offentligen hudstrykes av medborgaren Samson, skarprättaren, att ni därefter avföres till fängelset La Salpêtrière och kvarhålles där, så länge allmänna välfärdsutskottet finner för gott. Ni har nu, Juliette Marny,
159
