Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/190

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Det oväntade.

att du och mademoiselle befinna er bland vänner, men det är sannerligen bara för stunden … Jag måste söka skaffa ihop er bägge två, annars hade jag ingenting kunnat uträtta. Lyckas kunde jag endast genom att låta dig och mademoiselle tillsamman genomgå eldprovet inne i domsalen och alla därmed förenade gräsligheter … Vårt förbund kunde blott handla efter en enda plan, och jag måste hitta på vad sätt jag kunde för att få er dömda och bortförda i förening. Sannerligen, tillade han med ett pojkaktigt skratt, min vän Tinville kommer inte att rosa marknaden, när han fått klart för sig, att medborgaren Lenoir dragit sina ärade kolleger i jakobinerklubben vid deras som vi skola hoppas nu något förlängda näsor …

Medan han talade, hade han fört in Déroulède och Juliette i ett mörkt och trångt litet rum på världshusets nedre botten, och därefter började han högt ropa på Brogard, värden på detta föga inbjudande ställe.

— Brogard! hojtade sir Percy. — Var är den åsnan Brogard! Hitåt — var gömmer du din alltför älskliga fysionomi?

Fram kom nu medborgaren Brogard hasande på sina nedkippade tofflor, underdånig och fjäskande och med fickorna stinna av engelska guldmynt.

— Hitåt, du patron — här är brådska å färde! Litet mera rep, om jag får be, åt våra käcka nationalgardister! Drag dem utan krus hit in och häll sedan i dem den där lilla läskedrycken, som jag ordinerat. De komma att känna sig skönt utvilade, när de åter vakna upp … Helst hade jag velat alldeles slippa befatta mig med deras värda personer, men då hade den göken Santerre kunnat ana oråd. Nå, det här lilla äventyret fara de inte illa utav, och oss kunna de inte göra någon skada.

Han pratade muntert på. Välment och finkänslig som han var ville han ge Juliette och Déroulède tid att en smula hämta sig efter alla växlande sinnesrörelser.

Övergången från slö förtvivlan till hoppfullhet och fröjd hade varit så plötslig — på mindre än tre minuter var denna avgörande vändning i deras öden ett fullbordat faktum.

Handgemänget ute på gatan hade varit helt kort. Santerres båda gardister hade fullständigt överrumplats, och Röda nejlikans

182