Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/38

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den trogna gårdvaren.

och ofta något missriktade religiositet, vilken är utmärkande för hennes ålder — som avhöll henne från att lättsinnigt bryta denna onaturliga ed.

Ãrkebiskopen var en man med många plikter, många ämbetsåligganden. Han samtyckte till att ägna detta egendomliga »cas de conscience» en ingående granskning. Något löfte ville han ej giva. Men mademoiselle de Marny var rik; en frikostig skänk till de fattiga i Paris eller till någon institution, som låg den helige fadern själv om hjärtat, vore törhända Gudi mera behaglig än uppfyllandet av en avtvungen ed.

Innanför klostermurarna väntade Juliette tåligt på ärkebiskopens avgörande — väntade ännu därpå, när den största omvälvning, världen ännu har skådat, började skaka franska riket i dess grundvalar.

Ärkebiskopen fick nu andra saker att tänka på än en ung flickas samvetsbetänkligheter. Troligen glömde han allt, som rörde Juliette. Han fick fullt upp att göra med att trösta en monark över förlusten av hans tron och med att bereda sig själv och sin konungsliga herre till schavotten.

Ursulinersystrarnas kloster gick sin upplösning till mötes under skräckregeringen. Envar minnes Thermidor-massakrerna och de trettiofyra nunnorna, alla döttrar till gamla franska adelsfamiljer, som så modigt gingo till avrättningsplatsen.

Juliette var en av dem, som undsluppo dödsdomen. Huru eller varför hade hon ej själv kunnat säga. Hon var mycket ung och ännu blott novis; hon fick tillåtelse att föra ett indraget liv tillsammans med Pétronelle, den gamla sköterskan, som under alla dessa år förblivit henne trogen.

Därefter blev ärkebiskopen anklagad och fängslad. Juliette gjorde förtvivlade ansträngningar för att få råka honom, men förgäves. När han dog, betraktade hon sin andlige vägledares död som en fingervisning från Gud, att ingenting kunde lösa henne från hennes ed.

Hon hade betraktat revolutionens högt svallande vågor genom fönsterna till sin lilla vindsvåning i Paris. Det anspråkslösa hushållet sköttes av den trogna Pétronelle, och hon hade blivit nödsakad att leva på den snälla gamla gummans besparingar, eftersom

30