Anne Mie.
förfoga över mina ringa krafter. Men, tillade han, när han såg Anne Mies alltjämt rädda och förlägna uppsyn, den här gatan lämpar sig föga för enskilda samtal. Skola vi försöka finna någon bättre plats?
Paris hade ännu ej gått till vila. I dessa tider var det nästan tryggast att uppehålla sig ute på gatorna. Där voro alla mera sysselsatta, mera i rörelse, stadda på spaning efter misstänkta hus, och den ensamme vandraren fick passera ofredad.
Blakeney förde Anne Mie bortåt Luxembourg-trädgården, de forna folkförtryckarnas stora, skövlade park, där en gång den sköna Anna av Österrike och käcka musketörer lustvandrade. Det svårt ansatta Frankrike tvingar nationen att försvara republiken; La Patrie far illa fram med sina barn, pinar och förföljer dem och skickar dem mot döden, men hon är alltjämt deras moder och behöver deras vapen mot främmande fiender. England hotar norrifrån, Preussen och Österrike i öster. Amiral Hoods flagga vajar från arsenalen i Toulon.
Men republiken kämpar med förtvivlans mod. Tuillerierna och Luxembourgträdgården äro förvandlade till en arbetarestad av väldiga smedjor, och Anne Mie, som hårt håller om Blakeneys arm, kastar skrämda blickar på de flammande ässjorna och smedernas nedsotade, bistra ansikten inne i skjulen.
»Frankrikes folk, väpnat mot tyranniet!»
Stora plakat, bärande dessa upphetsande ord, äro fästa vid galgliknande ställningar och fladdra för aftonvinden, som blivit glödhet av ässjorna och masugnarna runt omkring.
Längre bort sitter en grupp äldre män nedhukad på marken; de äro sysselsatta med att göra tält, och en del kvinnor — samma rufsiga megäror, som varje dag skräna kring giljotinen — hantera nål och sax för att tillverka kläder åt soldaterna.
Soldaterna utgöras av Frankrikes samtliga befolkning — så många som äro friska och vapendugliga.
»Frankrikes folk, väpnat mot tyranniet!»
Det är deras märke, deras sinnebild. Ett av plakaten, som nyckfullt belyses av en kådfackla, fladdrar över en grupp med barn, som hålla på med att repa upp linne — mödrarnas och systrarnas linne — för att göra scharpi åt de sårade.
61
