Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/93

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Damoklessvärdet.

tideräkningen, år 1 efter revolutionens nya almanacka, sändes män och kvinnor på blotta misstanken dagligen till schavotten.

Anne Mie hade velat skrika högt, om hon vågat, men en för henne ganska naturlig självbehärskning avhöll henne från att göra någonting så oklokt. Hon kände, att om Paul Déroulèdes ögon i detta ögonblick höllos riktade på henne, skulle hans vilja vara, att hon förbleve till det yttre lugn och obekymrad.

Den främste mannen — han med trefärgade skärpet — hade redan hunnit över förstugan och stannade utanför dörren till studiekammaren. Det var hans befallande röst, som väckte upp Déroulède ur hans korta lyckodröm:

— I republikens namn! Öppna!

Déroulède släppte ej genast den lilla handen, som han för ett ögonblick sedan höljt med kyssar. Han tryckte den ännu en gång mot sina läppar, helt sakta, dröjande vid denna sista ömma smekning som vid ett farväl för evigt. Därefter rätade han upp sin breda, välväxta gestalt och gick mot dörren.

Han var mycket blek, men det stod varken fruktan eller ens överraskning att läsa i hans allvarliga, djupt liggande ögon. De tycktes ännu skåda ute i fjärran och dröja vid den skära morgonrodnad, som börjat färga hans lyckas himmel.

— I republikens namn! Öppna!

Ännu en gång, för tredje gången, enligt det vedertagna bruket, uttalades de myndiga och befallande orden.

Då foro blixtsnabbt Déroulèdes ögon till den tunga brevportföljen, som just nu innehöll tillräckligt med bevisningsmaterial, och farans vidd stod plötsligt för honom.

Planerna, som uppgjorts för att rädda Marie Antoinette ur fängelset, de olika passen, avfattade i enlighet med den olika förklädnad, som den olyckliga drottningen eventuellt skulle nödgas anlägga — alla dessa papper utgjorde mer än nog fällande bevis på vad som skulle benämnas högförrädare mot republiken.

Han hörde redan anklagelsen mot honom formulerad, såg Seinestadens smutsiga pöbel dansa en vild segerdans runt kärran, som forslade honom till giljotinen. Han kunde höra deras vilda tjut, förbannelser och skymforden, som slungades mot honom av

85