Sida:Hennes hämnd 1908.djvu/99

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Damoklessvärdet.

kunna få en befallning att resa sig upp, som ovillkorligen måste åtlydas. Genom sin handling, då hon gömde portföljen, hade hon gjort gemensam sak med medborgaren-deputeraden; om portföljen hittades under hennes klänningsveck, skulle hon anses delaktig i hans brott. Hon skulle åtminstone drabbas av anklagelsen att ha sökt skydda och hjälpa en förrädare.

Hans manliga stolthet uppreste sig vid tanken på, att han skulle ha en kvinna att tacka för sin tillfälliga räddning, men just nu kunde han ej undandraga sig hennes bistånd utan att ohjälpligt kompromettera henne.

Han vågade ej ens ånyo se åt hennes håll, ty han kände, att i denna stund kunde både hennes och hans liv hänga på skälvningen av ett ögonlock; och Merlins plirande ögonspringor höllos fästa på honom i ivrig spaning på en ryckning, en hastig blick, som kunde förråda fruktan eller erkänna, att anklagelsen var befogad.

Juliette satt där, till det yttre lugn och oberörd, och hon tycktes Déroulède än mera upphöjd och beundransvärd än förr. Han kunde ha dyrkat henne som ett högre väsen för hennes hjältemod och hennes rådighet, för hennes lugna överlägsenhet mitt ibland alla dessa motbjudande varelser, som fyllde rummet med lukten av sina smutsiga kläder, med sina råa kvickheter och ohyfsade anspelningar.

— Nå, medborgare-deputerad, fnös Merlin efter en stund, ni svarar inte, efter vad det tyckes.

— Er beskyllning är komplett ovärdig ett svar, medborgare, svarade Déroulède lugnt. — De tjänster, jag gjort republiken, äro väl kända. Jag skulle verkligen ha trott, att allmänna välfärdsutskottet hade lämnat åt sitt värde en anonym anklagelse mot en det franska folkets trogne tjänare.

— Allmänna välfärdsutskottet vet nog vad det gör, medborgare-deputerad, svarade Merlin i kärvt tillrättavisande ton. — Om anklagelsen visar sig vara ogrundad, så mycket bättre för er. Jag förmodar, tillade han försmädligt, att ni ej ämnar göra något motstånd, medan dessa medborgare och jag genomsöka huset.

Utan ett ord lämnade Déroulède en nyckelknippa åt mannen, som stod honom närmast. Allt slags motstånd, till och

91