KRONÄRTSKOCKAN
»Den är utmärkt,» sade han. »Den är ännu bättre än din.»
Och han tillade med ett mörkt leende, som väl egentligen icke hörde hemma i hans friska och rödblommiga ansikte med dess solida muskulatur:
»Jag tycker särskildt om kronärtskocka. Den har en så läcker bismak af blåsyra.»
Jag nickade tankspridt instämmande, medan jag sög på ett af de största fjällen, som jag hade gömt till sist. Blåsyra, låt gå... Jag ansåg det icke otroligt att kronärtskockan kunde smaka blåsyra, i alla händelser var jag icke kapabel att disputera om saken.
Insekterna surrade. Vattnet tindrade mellan träden. Så gled det ett litet moln öfver solen.
Jag vet icke hvarför min vän fann det nödvändigt att just nu leda samtalet på en uppskakande tilldragelse, som hade passerat i dagarna och i hvilken
- 88
