KRONÄRTSKOCKAN
en af våra gemensamma flyktigare bekanta hade spelat hufvudrollen.
»Det var en förskräcklig historia,» sade han.
Det hade han rätt i, ty det var det verkligen. Men hvarför skulle han tala om den saken nu, var det kanske för att det gled ett moln öfver solen? Jag svarade emellertid med full öfvertygelse:
»Ja, det var mycket sorgligt. Jag fick just veta det i går morse, och jag kände mig nedstämd hela förmiddagen.»
Sanningen är, att jag rätt ofta känner mig nedstämd om förmiddagarna.
Utan att blinka replikerade min vän:
»Ja, jag kunde inte sofva på hela natten.»
Jag svarade ingenting, men sneglade på honom från sidan tämligen kallt. Den blir snart outhärdlig, denna jäktande nutid med sin brutala konkurrens på alla områden.
Med ens påminde jag mig hans
