SANN HISTORIA
herrar gående i backen, och den ena var en stadsfullmäktig. Han hade ibland sina vägar åt det hållet om kvällarna och hade alltid förargat sig åt den dåliga belysningen; det fanns ingen gaslykta i hela gränden. Men nu hade han ställt om att det skulle bli en lykta; och därför stannade han midt framför pålen, petade på den med käppen både upptill och nedtill, och så sade han till den andra herrn, som var från gasverket: »Rutten är han, men står gör han ändå, så länge vår Herre vill, och sen ramlar han. Den tar vi och sätter gaslyktan på; jaha!»
»Det var en fin artighet,» tänkte lyktstolpen, »om den också kunde ha varit vackrare i formen.» Och han kände i ett ögonblick halfva sin världsåskådning vackla, nämligen den hälften, som handlar om gaslyktor (den som handlade om plank behöll han orubbad); han insåg nu klart, att gaslyktan endast
