Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ÅTER är det höst och mörka dagar,
och solen gömmer sig i rymdens
skummaste vrå, för att ingen skall se hur
blek och åldrad och tärd hon blifvit
denna sista tid. Men medan blåsten
hvisslar i fönsterspringorna och regnet
porlar i takrännan och en våt hund
tjuter framför en stängd port där nere på
gatan, och innan höstens första brasa
8113