HISTORIELÄRAREN
osynlig hand fördes fram och åter öfver ett oljadt silkespapper.
Där är den. Hvad han har åldrats på sista tiden.
Där går han; hur länge skall han lyckas hålla affärerna gående?
Och där är hon... Har hon verkligen gjort sig besvär att sminka sig också en sådan dag som denna?
Nyss gick min gamle historielärare förbi, hvithårig, spenslig och krökt. Han är väl nu för länge sedan pensionerad. Hur trådsliten och hopfallen han såg ut. När jag såg honom glida förbi fönstret med krokiga knän och ryggen i vinkel, tyckte jag mig känna hur min egen kropp, liksom påverkad af en hemlighetsfull sympati, var nära att falla ihop som ett knifblad sjunker in i sitt skaft.
Ja, min gamle historielärare... Hvilken djup och respektfull vördnad han ingaf mig, när jag som liten gosse första gången kom till skolan och såg
