Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

GYCKLAREN


hjälp lyckades det mig slutligen att gräfva upp den erinring, med hvilken han hörde samman. Jag fann, att vi hade varit skolkamrater; men han var många år yngre än jag. Då jag gick i högsta klassen, gick han i en af de lägsta.


*


När jag gick i öfversta klassen i skolan, stod jag en dag i fönstret mot slutet af en frukostrast. Rasterna i skolan hade för mig sin alldeles särskilda spleen: jag kunde icke taga mig något för. Jag visste, att jag icke kunde min läxa, och gitte icke läsa öfver den. Den smula oro jag kände för den kommande lektionen döfvades alltid af en större, af oron för lifvet, af den naggande förkänslan af att de dagar som väntade skulle bli lika tomma och meningslösa som de dagar som gått...

Så gick jag af och an med händerna i jackfickorna och kunde icke

134