MARDRÖM
slag som då man letar efter ett namn, en term, ett uttryck, som man kanhända många gånger har användt; man har det på tungan, tycker man, men man finner det icke.
— — Rader af stela, högryggade stolar. Ett gammalt klaver visar tänderna långt inne i halfdunklet. Jag närmar mig och vill slå några ackord; men jag får icke ett ljud ur strängarna, och det är ett tjockt lager af damm öfver tangenterna. Det står en gammal dammig cylinderhatt på klaveret. Så löjligt: den har mina initialer i botten. Jag ser närmare på hatten. Men det är ju min egen, det är ju samma hatt som jag köpte på Fredsgatan här om dagen; hur har den kommit hit, och hur har den blifvit så gammal? Och omodern har den blifvit. Kullen smalnar af uppåt, och sådana gamla löjliga vida brätten!
Jag tror att jag skulle vilja gråta, om jag kunde.
