Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
EN man dog, och då han var död,
vårdade sig ingen om hans svarta hund.
Hunden sörjde honom länge och bittert.
Han lade sig dock icke att dö på sin
herres graf, kanhända emedan han icke
visste hvar den fanns, kanhända också
emedan han i grunden var en ung och
glad hund, som ännu ansåg sig ha en
del otaldt med tillvaron.
- 158
