DRÖMMEN OM EVIGHETEN
Men då jag kommit upp för denna trappa, slog det mig, att förstugan icke var mörk, som den eljes alltid brukade vara, utan svagt belyst liksom de andra förstugorna, där månen sken in genom trappfönstren. Men det fanns endast tre trappor i detta hus, utom vindstrappan; därför var den öfversta förstugan alltid mörk.
»Vindsdörren står öppen,» sade jag till mig själf. »Ljuset kommer från vindstrappan. Det är oförsvarligt af tjänstfolket att lämna vindsdörren öppen, det kan ju komma tjufvar upp på vinden.»
Men där var ingen vindsdörr. Där var endast en vanlig trappa, likadan som de andra.
Jag hade alltså räknat fel; jag hade ännu en trappa kvar.
Men då jag hade kommit upp för denna trappa och stod i förstugan, måste jag behärska mig för att icke skrika
