NATTVARDENS SAKRAMENT
ett svagt eko af de åskor han låtit rulla ett par dagar tidigare, då kaptenen berättade historien.
» Hi-hi — ja den var inte illa ...»
Och han började berätta den. Den var mycket pepprad, och den rörde sig om kvinnan.
Premieraktörn dolde i början sina känslor bakom sin vanliga mask af värdigt allvar, medan däremot knapphandlaren, en gammal bock, som grånat i synden, betraktade mig med ett visst förstulet intresse, i hvilket det ingick något af ökad aktning för min personlighet.
Men då anekdoten började taga en något betänklig vändning, inföll plötsligt prästen, en välvillig gammal man med ett fromt och barnsliga uttryck i sitt slätrakade gumansikte:
»Ursäkta, min bästa bror, att jag af bryter, men —» och han skrufvade på sig en smula, så att han kunde rikta
