PELSEN
»Det är för pelsens skull,» sade han till sig själf. »Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen ha skaffat mig en pels på kredit. Den skulle ha stärkt mitt själfförtroende och höjt mig i människornas aktning. Man kan inte betala så små honorar åt en doktor i pels som åt en doktor i vanlig öfverrock med uppslitna knapphål. Det är tråkigt, att jag inte har kommit att tänka på det förut. Nu är det för sent.»
Han gick ett slag genom Kungsträdgården. Det var redan mörkt, det hade börjat snöa på nytt, och de bekanta han mötte kände icke igen honom.
»Hvem vet för öfrigt, om det är för sent?» fortsatte Henck för sig själf. »Jag är inte gammal ännu, och jag kan ha misstagit mig i fråga om min hälsa. Jag är fattig som en liten räf i skogen; men det var också John Richardt för inte länge sedan. Min hustru har varit
